back

		Köksdrömmar Ingrid Wisell born 1978; lives in Solna. She got published lately in the magazine Provins more about her on her webpage	Jag är inte kär i dig. Har aldrig varit kär. Inte i någon. Petter står i hallen och lyssnar medan Sara pratar. Hon brukar låta såhär efter midnatt. * Jag älskar bara mig själv, mitt barn, mitt jobb, naturen. * Bilen måste tankas, säger Petter. Den går på ångor. * I natt drömde jag att jag viskade i en annans öra att jag älskade honom. Ytterdörren smäller efter honom. Och sedan porten ute i korridoren. Sara tvättar fönstren så att vattnet rinner ner i ränder och fryser till på glaset. De är för kalla för att tvättas, det är minusgrader ute och småfåglarna har ätit hela dagen från solrosfröna hon lagt ut. Hon ringer Lotta. * Varför säger du att du inte är kär i honom? Frågar hennes syster. * Det bara är så. * Men ni är ju gifta. * I tre månader. * Jo, det är tid det också, säger systern. * Inte särskilt lång tid. * Tillräckligt för att hinna ångra sig tydligen. Sara hör en någon smälla i porten och tittar ut genom kikhålet, men det är inte Petter. Så snabb brukar han ändå inte vara. Han har säkert fastnat vid mackens DVDhylla eller lösgodiset. Han är som ett stort barn, tänker hon och ilskan inuti tinar lite. Samtal väntar tutar i luren, men hon vill inte prata med någon just nu. Allra minst med sin man. Hon har redan börjat ångra ångern. * Han är underbar Sara, det vet du. Du mår inte bra. Du gör för mycket sedan barnet kom. * Vad ska jag göra då? Tror du inte jag vill sova, säger Sara förbannat. Det var det mest idiotiska jag hört, som om jag valde att inte sova. * Ta det lugnt. Gå och lägg dig tidigare. Sov när han sover. Ät. Lotta har rätt. Det kommer att bli bra igen när han kommer hem. Det blir det alltid. Bebisen släpper bröstet långsamt så hans mun glider av vårtan, glansig med mjölk och saliv. Han suckar och lägger sig med det nakna bröstet som kudde. Sara blundar. Det tutar igen från ett inkommande samtal. * Det är bäst du tar det där, säger Lotta. Han kanske vill något. Du borde nästan inte bli förlåten en gång till. * Jag vet, säger Sara och skäms för sitt humör. Jag vet inte var det kommer ifrån. Han är ju världens bästa man. * Det är hormonerna. De lägger på. Hon tar det andra samtalet. * Jag ringer från polisen. Är du Sara Jonsson-Niemi? Frågar en mansröst. * Ja. Polisen drar in andan. Hon tänker på den gång hon sa ja till Petter. Tar du denna Petter Niemi att älska i nöd och lust? Ja. Hon vet att det är över nu, att den här tomma sekunden blir den sista de delar. Solen sken på dem, in genom fönstret i stadshuset där de stod framför bordsskivan i björkfanér och svarade tjänstekvinnan. * Jag är ledsen. Vi hittade hans bil vid vägkanten. Sara ligger på köksgolvet, håller lillen tätt intill sig. Ser på hans långa genomskinliga ögonfransar, det röda lurviga håret, de vinterbleka kinderna som ännu aldrig blivit solbruna. * Ambulansen har tagit honom till sjukhuset. * Är han död? Polisen skrattar. * Nej, nej, absolut inte. Han måste stanna över natten för observation bara för han slog huvudet i nackstödet. Men han bad mig ringa, för att du inte skulle bli orolig. Ni skulle stanna hemma sa han så tar han taxi hem imorgon bitti. * Vad sa han mer? * Han sa att han klarar sig, att du bara ska tänka på dig själv och er son. Han älskar er väldigt mycket. * Sa han det? * Naturligtvis. Sara klär på lillen hans pyjamas och pular ner Petters saker i en väska. Så sätter hon lillen i den för tunga bilbarnstolen och bär ut den till bilen. Sjukhusets entré lyser i natten. Hon bär stolen på armen utan att halka på isfläckarna. Klockan är långt efter midnatt. Några småfåglar låter i en buske just innan hon kliver in genom svängdörrarna. * Du kom ändå, säger Petter när hon står vid sidan av hans säng. * Klart jag gjorde. Hon lägger lillen invid honom i sängen och Petter luktar på hans hår. Hon sätter sig i fåtöljen och ser på det bästa hon har, tills ännu en daskig vinterdag gryr. En underbar dag, för de ska åka hem och vara en familj. Portdörren slår igen ute i korridoren. Petters nyckel glider in i låset och ytterdörren till lägenheten öppnas. Han kommer in i hallen. Sara hör fotstegen. * Hej, säger han dovt och mjukt. Jag köpte mat också. Hon hör honom snora, hur dragkedjan på jackan dras ner. Han trampar av sig skorna. Kommer in i köket och ler. Böjer sig ner och pussar på bebisen. * Älsklingar. Ska vi sitta här och äta? Så plockar han fram hämtmaten på golvet. Saras hjärta bultar. Han är så vacker hennes man.